Västerviksbon Ulf Andersson är aktuell med boken "Redaren 1", en historisk bok om ett av stadens äldsta kvarter.
Foto: Privat
Strax ovanför Fiskartorget, mitt i centrala Västervik, ligger kvarteret Redaren 1. I dag finns där 19 lägenheter och två butikslokaler. Bakom de gamla fasaderna ryms flera hundra års historia med berättelser om allt från borgmästare och arkitektfamiljer till butiksägare och hyresgäster.
Från början hade fastigheterna ägts av familjen Anderberg, en arkitektfamilj i Västervik som bland annat ritade Varmbadhuset och Saluhallen. Familjen ägde kvarteret, hade ritat två av husen och bodde själva där.
När den sista kvarlevande släktingen gick bort blev fastigheterna till salu.
– Då kunde farfar köpa det och öppna sin butik ”Rulles herrekipering”. På så sätt fick vi ett helt kvarter på köpet, säger Ulf Andersson.
För Ulf Andersson har kvarteret alltid varit en del av livet. Hans farfar köpte fastigheterna 1960, hans pappa tog över förvaltningen och sedan sex år tillbaka är det Ulf som ansvarar för den. I dag äger han kvarteret tillsammans med sin syster Eva-Lotta Andersson.
Nu har han skrivit boken Redaren 1, där han samlat berättelser, fotografier, tidningsurklipp och fakta om ett av Västerviks äldsta bevarade kvarter.
Gamla stockar avslöjade husets ålder
När Ulf renoverade det äldsta huset på gården tog han fram några gamla trästockar. Med hjälp av Västerviks museum skickades de till Danmark för en undersökning av årsringarna. Resultatet blev en upptäckt som Ulf beskriver som mycket betydelsefull.
– Nu har jag lyckats få fram stockar som har kunnat dateras exakt. Jag har kunnat spåra den till vintern 1677-1678. Jag har alltid vetat att det huset har varit speciellt.
Tidpunkten är särskilt intressant med tanke på Västerviks historia.
– Danskarna hade varit här i september 1677 och bränt ner och skövlat hela staden. Redan i början av 1678 började man bygga upp hus igen.
Enligt Ulf var det borgmästaren, som ägde tomten, som lät uppföra ett tvåvåningshus på platsen.
– Eftersom ingen annan har kunnat visa upp något äldre hus får jag väl anse att jag har stadens äldsta hus.
Jakten på det försvunna taket
En annan historisk gåta har engagerat Ulf i över 20 år. Den handlar om ett rikt dekorerat tak från det gamla borgmästarhuset.
Taket målades i början av 1700-talet, var omkring sex gånger åtta meter stort och satt i en sal på bottenvåningen. År 1939 donerades det till Västerviks museum, men sedan dess tycks det ha försvunnit.
Vad som hänt med det är fortfarande oklart. Ulf har genom åren fått flera olika förklaringar.
– Någon har sagt att det brann upp i samband med branden på caféet på Kulbacken. Någon annan har sagt att det ruttnade bort i ett förråd. Andra säger att de inte vet var det finns.
Han har varit i kontakt med både Västerviks museum och Kalmar läns museum. Enligt de uppgifter han fått ska en planka från taket finnas kvar i ett förråd.
– Men jag har inte fått se den. De hittar den väl inte.
Människorna bakom fasaderna
Boken handlar inte bara om byggnadernas ålder och historia. Minst lika viktigt är människorna som bott och arbetat i kvarteret. En viktig inspirationskälla har varit Margit Andersson, en äldre kvinna som Ulf brukade besöka som barn. Hon hade bott i kvarteret sedan mitten av 1950-talet och berättade många historier om människorna som levt där.
– Margit gjorde bland annat mängder av klippböcker med tidningsurklipp som hon klistrade in i album. Jag har kanske 50–60 sådana böcker från mitten av 1950-talet och framåt. Det är väldigt roligt att sitta och bläddra i dem.
Även berättelserna om kvarterets senare invånare har fått plats i boken. Där finns exempelvis Thomas och Kerstin, som fortfarande bor kvar i samma lägenhet som Thomas flyttade in i efter att ha varit med och byggt huset 1993.
– Det är ganska hög medelålder bland de boende och många stannar väldigt länge. De trivs helt enkelt.
En hyllning till tidigare generationer
Att boken nu blivit verklighet är något av en överraskning även för honom själv. Han hade aldrig tidigare tänkt tanken att ge ut en bok, men med åren växte materialet och till slut ville han sammanställa allt.
– Jag har fått väldigt positiv respons. Faktum är att alla böcker jag hade med mig till boksigneringen sålde slut. Det var jättekul! Jag kände mig lite ovan i situationen, särskilt eftersom jag är vänsterhänt och alltid har skämts lite för min handstil. Nu skulle jag plötsligt sitta där och signera böcker. Men det gick bra.
För Ulf är boken ett sätt att uppmärksamma de tidigare generationerna i familjen.
– Boken är en hyllning till mina föräldrar och farföräldrar.
Vad hoppas du att Västerviksborna ska känna när de har läst boken?
– Jag hoppas att de ska känna igen sig och att boken väcker gamla minnen. Det handlar ju inte bara om själva husen och vad som har hänt här, utan också om alla människor och verksamheter som har funnits i kvarteret. Jag tror att många kommer att känna igen både människorna, fotografierna och miljöerna.