I tisdags var det ett halvår sedan Tino Åberg, 57 år från Brantestad, fick ta emot beskedet av läkaren, att han drabbats av cancer. Röntgen visade tydligt orsaken till hans märkbara trötthet och återkommande molande värk bak mot ryggen där njuren sitter.
– Njurcancern är lurig, den kommer liksom smygande utan att annonsera sin ankomst. Dessutom visade proverna att allt var bra.
– Men, tillägger han, det var inget att ta miste på. Röntgen visade att jag hade cancertumörer på båda njurarna. En på högra och två på vänstra, varav den ena var så stor som tolv centimeter, säger han och måttar med fingrarna för att visa dess storlek.
Summerar första halvåret
Vi har slagit oss ner på ett av stans konditori och jag får förklarat för mig att det här är ”en bra dag”. Förutom en extrem trötthet, som gör att han måste planera sin vardag noga för att energin ska räcka till det han ska göra, så mår han bra. I synnerhet om han jämför med för ett par månader sedan.
– Det här första halvåret skulle jag vilja summera med orden omtumlande, mycket provtagningar, jag har känt mig som en nåldyna, och biverkningar. De har varit jobbiga. Jättejobbiga, måste jag erkänna, säger Tino Åberg.
Biverkningarna nära knäcka honom
Det som slog mig när vi pratade om hans cancerbesked för sex månader sedan var att Tino Åberg sprudlade av energi och hade ett jävlar anamma, som skulle räcka till fler känns det som. Det märktes redan efter en kort stund in i samtalet.
– Det finns bara en väg – och det är framåt, sa han då.
Jag har ingen anledning att tycka annorlunda nu. Men, det har funnits stunder när Tino varit nära att ge upp, berättar han.
– Biverkningarna var nära att knäcka mig. Det var så jobbigt att tanken slog mig, om livet ens var värt att leva längre.
Bölder som blödde
Tino Åberg drabbades av utslag han liknar vid acne. Det var som bölder nästan, som gick sönder och blödde bara av att han sov på kudden, när han duschade kändes vattenstrålen som nålstick och att raka sig var rena tortyren.
– Tungan blödde och jag drabbades av total smakförändring. Oavsett vad jag åt smakade allt, ursäkta uttrycket, skit. Det gjorde att matlusten helt försvann, berättar han.
Tvungen ta en paus
Då hade Tino hunnit få fyra behandlingar immunterapi, en varje månad, och 40 milligram bromsmedicin per dag. Det var den som orsakade alla biverkningar.
– Den 19 april fick vi göra en paus i behandlingen. Då mådde jag så dåligt, jag hade inget liv. Pausen var nödvändig, min kropp behövde det . Läkaren sa ”för att orka måste du ha livskvalité”, så jag fick vila från allt till den 9 maj då vi inledde ”omgång två”, den femte behandlingen med immunterapi och bromsmedicinen halverades.
– Sedan dess har jag mått mycket, mycket bättre, tillägger Tino.
En tillbakablick
När Tino Åberg fick beskedet att han drabbats av njurcancer fick han två alternativ: antingen välja operation eller få immunterapi som bara ges på länssjukhuset i Kalmar eftersom det måste finnas en onkolog i huset när behandlingen ges.
– Jag var tvungen att ta ställning till någonting jag inte visste mycket om, inte mer än det jag Googlat mig till.
– Jag minns läkaren sa ”som det är nu är du döende Tino”. Att ta in de orden är tufft. Det är från de orden du ska börja fightas.
Fick sin belöning
Tre månader in i behandlingen fick Tino belöning för sin kamp. Första röntgen efter beskedet visade att cancern minskat i omfattning.
– Det var en nervös dag när beskedet skulle ges, både för mig och min hustru Åsa som varit fantastisk och dragit ett jättelass under den här tiden. Det har funnits stunder när hon ringt hem för att försäkra sig om att jag lever. Mitt i allt fick hon dessutom nytt jobb som sjuksköterska på hälsocentralen i Vimmerby. Jag är så stolt över henne att hon fixade nytt jobb samtidigt som allt det här, säger han.
Kan du försöka beskriva din första känsla när du fick ett positivt besked?
– Det var bara en enda stor glädje och lycka. Jag kände att det var värt plågorna jag haft, det här var belöningen för det.
På onsdag är det dags för en ny röntgen, för att få svar på om cancern minskar som önskat. Den görs lite tidigare med hänsyn till att man halverat mängden bromsmedicin.
– Jag måste bara få berömma onkologiavdelningen i Kalmar, det är fantastisk personal, allt fungerar som ett självspelande piano, så strukturerat och genomtänkt. Åh, vad jag tycker om dem alla, säger Tino tacksamt.
Hur länge är det tänkt att du ska behandlas med immunterapi?
– Så länge som den fungerar som det är tänkt. Avgörande är också att mina prover ser bra ut och att biverkningarna är hanterbara.
Ris åt KLT
Om onkologiavdelningen får ros, så får KLT ris.
– Tåg är absolut bästa resesättet. När det fungerar. Fyra gånger av fem, som jag fått behandling i Kalmar, har det inte fungerat. Det ska ta 1,48 timmar enkel resa med tåg. En gång när det blev ersättningsbuss hem tog det 3,5 timmar. Så senaste gången, nu den 7 juni blev det också ersättningsbuss. Ska man då vara på plats och få sin behandling klockan 9.00 går det inte att ha det så osäkert, så det slutade med att vi tog bilen för att vara säkra på att hinna fram.
Valt att vara öppen
Från första stund har Tino Åberg valt att vara öppen med sin cancer.
– Mitt sätt att må bättre är att prata om det, hysch, hysch passar inte mig, då skulle jag klappa ihop. Utan jag kommer vara öppen som en bok, sa han i januari.
Det har han fortsatt med. Han mår bra av att få dela med sig. Och han får hela tiden bevis på att det uppskattas tillbaka, av människor som står bredvid och hejar på honom i hans kamp.
– Jag har fått så extremt mycket kärlek av folk, säger han. Jag har hoppats och trott på immunterapin hela tiden. Jag sa redan från början att jag ska ta mig igenom det här. Det hoppet har jag bibehållit.
Här kan du läsa den första artikeln med Tino Åberg.