EXPERT: Kommunen har kuppat genom sina krav på ett sätt som bryter mot lagen

Nedanstående text skriver undertecknad med stöd av meddelarfriheten och ur säkerhetsskyddslagstiftningens perspektiv. Bedömningarna är mina egna, inte myndighetens. Någon sekretess förekommer inte i texten, här berörs inga konkreta skyddsvärden eller sårbarheter som skulle kunna utgöra sådan sekretess. Att verksamhetsutövaren till del bedriver säkerhetskänslig verksamhet är sedan länge en ”illa dold hemlighet”.

Bakgrund;

Jag tog över ansvaret för den utredning kring den i våras eventuellt förestående överlåtelsen av säkerhetskänslig verksamhet, från VME till kommunen. Jag och den tidigare kollegan var mycket kritiska till kommunen och dess agerande. Ärendet var riktat mot VME som potentiell överlåtare av säkerhetskänslig verksamhet, varför myndigheten inte kan rikta föreläggande eller sanktioner mot ägaren.

Dock, att rikta kritik mot ägaren i samband med ett beslut i ärendet anser jag personligen är fullt möjligt. Något myndigheten drog sig för att göra. Det är olyckligt då jag personligen anser att kommunens agerande spelat en avgörande roll för säkerhetsskyddet.

Fakta säkerhetsskyddslagstiftningen;

Varje verksamhetsutövare som bedriver säkerhetskänslig verksamhet är, enligt säkerhetsskyddslagen, en självständig entitet med eget och tvingande ansvar för säkerhetsskyddet (jfr prop. 2020/21:194). Det följer ingen ägarstruktur där ägarbolaget har ansvaret för att inrikta säkerhetsskyddet och besluta för annat bolag i koncernen avseende säkerhetsskydd. Varje bolag är en egen juridisk person med eget organisationsnummer och ansvar för säkerhetsskyddet i sin verksamhet.

Ansvar för säkerhetsskyddet följer därmed respektive verksamhetsutövare och kan inte förbigås. Ägare kan därmed inte styra över eller delta i bolagets säkerhetskänsliga verksamhet eller säkerhetsskyddsarbete med mindre än att det regleras. Varje verksamhetsutövare ska således själv ansvara för de delar som utgör säkerhetskänslig verksamhet i enlighet med säkerhetsskyddslagstiftningen.

För deltagande i säkerhetskänslig verksamhet krävs att initiativ sker från verksamhetsutövaren. 
Vid samarbeten mellan olika juridiska personer där säkerhetskänslig verksamhet förekommer ska sådant regleras i säkerhetsskyddsavtal eller säkerhetsskyddsöverenskommelse. 

Min bedömning;

VME var enligt säkerhetsskyddslagen rättmätig kravställare av regleringen i samarbetet. VME tog fram tre olika utkast till hur regleringen skulle formuleras. Kommunen ville inte ingå något av förslagen. Kommunen tog i stället själva fram egna utkast, ett omvänt förfarande. Den ordning som säkerhetsskyddslagstiftningen anger ville inte kommunen finna sig i, utan satte sig över lagen, agerade kravställare. Högst anmärkningsvärt. 

Min bedömning är att tidigare styrelse, vd och säkerhetsskyddschef i VME gjorde rätt i att stå emot kommunens påtryckningar. De fick lämna sina befattningar! En redan anställd och kommun-lojal person sattes på vd-posten, en lakej, som verkställde kommunens planer, undertecknade de av ägaren framtagna utkasten.

Kommunen har därmed kuppat genom sina krav i ett förfarande som inte är förenligt med lagen. Förfarandet riskerar inte bara att påverka Sveriges säkerhet, utan också Västerviks och dess invånares säkerhet. Myndigheten ville inte, av anledningar jag inte delar, framföra kritiken mot ägarens agerande. Jag överlät ärendet till enhetens jurist. Det centrala och väsentliga i den här ”affären” är otvivelaktigt det sätt ägaren sätter sig över Säkerhetsskyddslagen och tar sig rättigheter.

Mina bedömningar är att den tidigare styrelsen och ledningen i VME agerat i linje med Säkerhetsskyddslagens syften, mål och lagstiftarens intention, och är i min mening den part som går ur detta med ”hedern i behåll”.

Dan Wetterqvist, tillsynshandläggare och säkerhetsskyddsexpert