Vi står just nu alla på däck av vårt politiska skepp, och rakt framför oss hägrar ett isberg. Ingen tycks vilja ta rodret och styra oss förbi det uppenbara. Det är dags att vi öppnar ögonen och inser att vi är på väg mot en kollisionskurs som vi inte kan ignorera. Vi är på väg ner i avgrunden!
Simona har visat sig vara en katastrof till ledare, och om vi fortsätter på denna väg riskerar vi att förlora valet. Det är lika uppenbart som isberget som vi ser rakt framför oss. Lokalt har vi dock en ljuspunkt i Jonathan, en politisk pärla som kämpar med idéer i en tid av motvind. Jonathan är en garant för att hålla den så kallade Kalmaralliansen i schack. Efter att vi äntligen blivit av med Lotta, finns det en glimt av hopp för Liberalerna i Kalmar. Men på riksnivå är situationen allt annat än vacker.
Vi måste ställa oss frågan: vill vi verkligen se vårt parti sjunka ner i avgrunden? Eller vill vi styra förbi? Fortfarande finns hopp. Hoppet ligger i att byta ut Simon och hennes politik mot en liberal riktning! Det krävs mod och handlingskraft för att navigera bort från det isberg som hotar vår framtid. Vi kan inte fortsätta med en politik som är en ren katastrof.
Hårda ord men detta är verkligheten! Simonas politik är en katastrof!
En liberal väljare! (En stund till i alla fall)