Novemberkåsan I Vimmerby blev brutal på flera sätt. Inte minst det faktum att tävlingen var rekordlång med 54 mils tävlingsåkande och transporter.
Av de 165 startande lyckades bara 65 ta sig i mål. Dennis Rotebäck är en av dem som klarade av den bedriften, men hans femte kåsa kunde ha fått ett helt annat slut. Det var minst sagt dramatiskt i skogen och hemmaåkaren var nära att kasta in handduken vid flera tillfällen.
Rotebäck vägrade dock ge sig och kunde efter klockan halv sex på söndagsmorgonen köra in som 17:e man i tävlingen.
– Jag är nöjd faktiskt, jag kan inte vara något annat. Det känns riktigt bra och resultatet är det bästa jag gjort i kåsan hittills, säger Dennis Rotebäck några timmar efter målgång.
Hur mår du nu?
– Det är bra. Jag är trött och mörbultad.
"Där blev jag rädd"
Dennis Rotebäck berättar att han fick en bra start på första nattsträckan, men problemen började sedan tidigt.
– På första nattsträckan fick jag ett jäkla rull och det flöt på tills efter Borstingen. Där fick jag släpp på en rot, klippte en tall och blev liggandes i några minuter. Jag tappade luften och där blev jag faktiskt rädd. Efter det hade jag ont i hela vänstersidan under hela natten, men det var bara att bita ihop och jag tycker ändå att det rullade på. Dessutom körde jag av kopplingsgreppet så jag kunde bara åka på ett par växlar.
Det hände dessutom på en del av banan där det inte fanns någon publik.
– Jag var ensam. Sen kom det en annan förare som stannade och frågade hur det var. Då sa jag att det var okej och att jag snart skulle köra vidare.
Kräktes flera gånger"
Han berättar att han vid flera tillfällen under natten funderade på att bryta.
– Det var ett par gånger. Jag gick i väggen ett par gånger och kräktes flera gånger när jag kom in i depån. Då var känslan ”vad fan gör jag ens det här för?”. Men viljan var för stark, skiten skulle bara i mål, säger Dennis Rotebäck.
Den sista sträckan, som tog närmare en och en halv timme för Dennis att genomföra, var riktigt tuff.
– Det kändes som att den aldrig skulle ta slut. Jag gjorde dessutom ett misstag där hojen hamnade fyra meter ifrån mig.
Hur kändes det när du kom i mål?
– Jag var riktigt glad. Den känslan är svår att beskriva. Jag är jättenöjd. Det här var min femte kåsa och jag har gått i mål i alla fem så nu är jag halvvägs till tio.
Det tänker du klara av?
– Ja, det är bara att ladda för Uppsala 2026. Nu blir det lite vila ett par månader sen är det bara på det igen.
Fortsatt jobb idag
Idag väntar en hel del jobb för att hjälpa Vimmerby MS att avsluta Novemberkåsan.
– Jag har sovit en timme efter att jag gick i mål. Nu ska vi plocka ner tältet och sen är ju det här en hemmakåsa så jag ska vara med och pila av sträckor och fixa vägar så att markägarna som är schysta och låter oss köra på deras mark blir nöjda och glada, säger Dennis Rotebäck.