Väldigt många Vimmerbybor engagerade sig 2021 för familjen Berishas situation. De hade då levt i Sverige i 15 års tid och två av tre barn i familjen var födda i landet.
Under sommaren hölls en tyst manifestion framför rådhuset i Vimmerby för familjens sak. Men den 4 november var utvisningen ett faktum. Familjen hämtades av gränspolisen vid Korskyrkan och fördes ut ur landet.
Åren har gått, men stödet i Vimmerby har fortsatt varit starkt för familjens Berishas sak. Nu på självaste julafton kan vi komma med glädjande nyheter. Stora delar av familjen har kunnat återvända till Sverige.
De har fått såväl arbets- som uppehållstillstånd i landet och har nu en bostad i Vimmerby.
– Vi är glada. Det är som att vi har fötts på nytt. Det är den finaste julklappen vi kunnat få, berättar mamman Shpresa Berisha.
"Gud skickade oss en ängel"
Vi träffas hemma hos Carina och Sven-Åke Johansson i Vimmerby för en förmiddagskaffe någon vecka före jul. Att vi är just här är inte så konstigt. Trots att Carina inte kände familjen engagerade hon sig hårt i deras öde.
– Många frågar varför, men det kändes bara som att jag skulle göra det här. Jag kände inte familjen tidigare, men vår dotter Tove kände Alkind. Sedan började det ju skrivas mycket om att familjen skulle utvisas och jag tyckte det var orättvist efter 15 år. Men vi hade inte träffat varandra tidigare och första gången vi träffades var nu i somras, berättar Carina Johansson.
Att familjen Berisha uppskattar allt Carina har gjort är tydligt.
– Vi vill tacka alla i Vimmerby som har hjälpt oss, vi hade inte klarat det här utan allas hjälp, men den största tacksamheten är till vår ängel Carina. Det känns som att Gud skickade oss en ängel och det var Carina, säger Shpresa.
En av döttrarna sa till och med att Carina räddat flera generationer framåt.
– Hon har räddat våra barnbarn med sa Eniza. Det finns inte ord som räcker för att tacka Carina. Både jag och barnen kallar henne för ängeln Carina berättar Shpresa och ler.
Familjen har lidit mycket under sina år i Kosovo.
– Det var helvetet. Men Carina pratade med oss i telefon varje dag och gav oss kraft. Hon har gett oss hopp hela tiden och hjälpt oss att kämpa.
Barnen ser även Lennart Nilsson som sin "morfar". Lennart är en av de andra personerna som lagt ned mycket på tid att hjälpa och stötta familjen under de här tuffa åren.
– Han ligger oss varmt om hjärtat, säger Shpresa.
Flyttat runt
Carina Johansson påbörjade sitt arbete med att hjälpa familjen direkt i november 2021 när familjen fått lämna Sverige.
– Jag började samla in pengar och skriva på sociala medier. Det var inte rättvist tyckte jag, men då hade jag fortfarande inte själv kontakt med familjen. Det var först julen 2022 som Halil ringde mig och frågade om han fick det. Efter det har vi pratat varje dag. Man har varit nere i det svarta hålet och jag har försökt att dra upp dem, men ibland har jag själv varit där nere.
Det har förstås varit en berg- och dalbana av känslor under de här åren. Hopp har blandats med förtvivlan och vice versa.
– Det har har varit så mycket känslor.
I Kosovo har familjen sällan stannat på samma ställe länge. Man har flyttat runt och knappt lämnat platsen där man bott.
– Vi har varit inomhus hela tiden. Ingen skola, inget jobb. Barnen blev trötta på oss. De tyckte inte om orden "hoppas" och "snart" i längden. Carina har varit medicinen för både mig och barnen, säger Shpresa.
Halil gick ut och handlade, men annars rörde man sig inget fritt.
– Ingen fick ju se eller känna igen dem.
Hur många gånger har ni flyttat runt?
Shpresa suckar.
– Det är många gånger, vi vet inte. Hit och dit.
Alkind är kvar i Kosovo
Familjen vill inte prata så mycket om det som varit. Nu ligger i stället fokus på att börja bygga något nytt i Vimmerby igen. Halil och Shpresa har fått arbets- och uppehållstillstånd i Sverige. Döttrarna Eliza och Eniza, som är födda i Sverige, har också fått uppehållstillstånd. Svaret fick man den 4 november i år – alltså på dagen tre år efter att man hämtats av gränspolisen.
– Vi är så glada och tacksamma, men det är en sak som saknas för att hjärtat ska explodera helt, säger Shrepsa och visar med hela kroppen vad hon menar.
Det beror på att Alkind, som nu blivit vuxen under de här åren, hanteras separat och inte med övriga familjen. Han är kvar i Kosovo.
– Hade det här hänt för ett år sedan hade han varit med nu. Den dagen Carina skickade svaret vi hade fått – vi fick läsa så många gånger innan vi vågade tro att det var sant. Men det gjorde så ont med Alkind. Vi vet att han kommer få komma med tiden, men det kommer bli en process framöver.
Hur är det med honom?
– Vi har kontakt med honom hela tiden. Han orkar inte mer, säger han. Han är jätteledsen, han har ju varit med oss hela tiden tidigare.
Är han helt själv?
– Han är med en kille där nere. Vi har kontakt med honom och hoppas det löser sig så snart som möjligt.
Hur känner ni kring hela den här processen som varit?
– Det känns som att det kunde ha ordnats tidigare.
Känner ni en bitterhet över de här åren som tagits ifrån er?
– Det är overkligt, säger Halil.
– Lidandet vi har haft i Kosovo har varit tungt. Vår stora dotter har kastat sin ilska på mig och Halil. Den lilla har hållit inne allt. Hon började gråta när vi satt på planet hit, säger Shpresa.
Till Carina har hon berättat det berodde på att hon trodde planet skulle störta.
– De har ju inte fått vara glada och lyckliga på flera år. De trodde något skulle hända. Det är ett trauma de varit med om och kommer säkert finnas med där bakom länge, säger Carina.
Jobbat med myndigheterna
Carina Johansson har lagt otaliga timmar på processen med myndigheter och verkligen jobbat outtröttligt trots alla bakslag.
– Jag har ringt och ställt så mycket frågor. Hela min telefon är full av frågor och svar. Jag har sparat allt, för att kunna visa att det här och det här har ni sagt innan. Det har varit så mycket ansökningar och ifrågasättande hela tiden. Den här nya lagen om lönekraven stoppade dem förra året. Det var så nära då, men vi kunde inte nå hela vägen fram.
Hon är tacksam mot alla Vimmerbybor som hjälpt till med att skänka pengar, men säger att just den biten har varit det enkla i sammanhanget.
– Jag har tiggt så mycket pengar via sociala medier och är tacksam för varje krona. Det har hjälpt dem med mat, husrum, sjukvård och taxiresor. Det har varit till det mest nödvändiga och Korskyrkan har hjälpt dem mycket också. Men pengarna har varit det lätta. Det svåra har varit den här processen med myndigheter. Jag har väntat och väntat, och haft så mycket ångest och oro.
Hon har säkert sökt 100 jobb, berättar hon.
– Men jag visste hela tiden att där någonstans finns det någon som kan hjälpa oss.
Shpresa har nu en fast anställning i Vimmerby och har börjat jobba. Familjen, förutom Alkind då, har varit i Sverige i en månad.
– Jobbet jag har fått är det bästa jobbet. Jag trivs så bra med personalen och om jag hade önskat kunde jag inte ha önskat mig ett bättre jobb.
Både Eliza och Enisa är tillbaka i skolan, men de har förstås missat flera års inlärning. Familjen är också tacksam över att "Svonke" låtit Carina lägga så mycket på tid att hjälpa dem.
– Det är så mycket som har hjälpt oss och det gör oss så glada. En annan man än "Svonke" hade kanske sagt nej, men han har låtit Carina lägga så mycket tid för vår skull. Hon är verkligen vår ängel. Det är bara en ängel som gör det du gjorde.
Första julen i Sverige igen
Nu blir det den första julen i Sverige sedan 2020.
– Det är overkligt, det är sådan glädje. Det är svårt att beskriva, säger Halil.
– Det känns som att jag drömmer och det är en dröm jag inte vill vakna upp från. Enisa började julpynta så fort vi kom hit. Det har varit en sådan lättnad och glädje.
När jag träffade familjen i Korskyrkan hösten 2021 var det ingen avskedsstund. Man ville kalla det för en "på återseendesamling". Men det märktes att Shpresa var oerhört nere i den stunden.
– När vi satt där i kyrkan för tre år sedan. Tänk hur ledsen jag var. Jag åt så mycket mediciner, men nu äter jag inte en tablett. Carina blev min medicin när vi var i Kosovo, säger Shpresa och ler.
Vad tänker ni framåt nu?
– Vi väntar bara på att Alkind ska komma, men det är en ny början. Vi börjar om från noll, men det är en så stor glädje och tacksamhet över det här, säger Halil.