För tredje året i rad anordnas en upplevelseverkstad på Västerviks sjukhus. Bakom initiativet står Vård- och omsorgscollege Kalmar län, ett samarbete mellan Region Kalmar län, länets 12 kommuner, Kommunal Sydost samt privata och kommunala utbildningsanordnare.
Sjuksköterskan Lena Karlsson har samordnat veckan och berättar att satsningen vuxit med åren.
– Man började med det här i Kalmar, och i Oskarshamn var på det rätt så fort, sen gick det lite trögt att få i gång det här i Västervik. Men det är tredje gången nu vi kör här, och det är första gången som elever från Vimmerby också är med. Vi har bara haft tre dagar innan, nu för första gången kör vi hela veckan, säger hon.
"Glömmer bort undersköterskorna"
På upplevelseverkstaden får eleverna under tre timmar röra sig mellan olika stationer och själva testa på moment som blodprovtagning, hjärt- och lungräddning, förflyttning, kommunikation, bemötande och teknik. Fokus ligger på att eleverna ska få prova själva, snarare än att lyssna på föreläsningar.
Målet är att ge eleverna en tydligare bild av vad ett arbete inom vård och omsorg kan innebära, och i förlängningen bidra till framtidens kompetensförsörjning.
– Det är jättekul för vi engagerar undersköterskor som jobbar på olika avdelningar och har olika specialiteter och som ju brinner för sitt yrke och tycker om att visa saker. Vi vill visa att man kan jobba på så många olika ställen som undersköterska, både inom kommunen och i regionen. Man pratar ju ofta om sjuksköterskebristen och läkarbristen, jag tycker att man ofta glömmer bort undersköterskorna i den frågan. Alla yrken inom vård- och omsorg är väldigt viktiga.
Så tycker eleverna
Anna Su och Angelica Andersson-Lindahl går i 8D på Astrid Lindgrenskolan i Vimmerby. När vår tidning pratar med dem på måndagen har de hunnit vara med på tre av de sju stationerna. De har fått testa olika hjälpmedel för förflyttning, ta blodprov på en docka och lära sig hjärt- och lungräddning. De båda tycker att testa att ta blodprov var det mest intressanta hittills.
– Jag hade nog inte haft något emot att jobba med att sitta i labb och analysera blodprover, det verkar spännande, säger Anna Su.
Har ni tankar om vad ni skulle vilja göra i framtiden?
– Jag vill köra godståg, så jag kommer gå transport på gymnasiet, säger Angelica Andersson-Lindahl.
– Jag tror jag vill jobba som lärare i framtiden, men jag är inte helt säker än, säger Anna Su.
Känner ni att ni fått en annan bild av vården efter idag?
– Ja faktiskt, det får mig att nästan känna att jag skulle vilja jobba med det. Men samtidigt känner jag att jag är så lättirriterad att jag är rädd att jag skulle tappa humöret på patienterna, och det är ju inte bra. Mamma är undersköterska och har varit det länge, så jag hade ju lite koll på yrket sedan innan, säger Angelica.
De båda är glada över att de fått komma till sjukhuset på prova-på-dagen.
– Det är kul att man får prova på, det kan ju leda till att folk blir intresserade av det. Man hör ju mycket om att det är brist på folk som jobbar inom vården, så om man får komma hit kanske man känner att man är mer intresserad av det än man trodde, säger Angelica.
– Man får lära sig intressanta saker och viktiga saker, som hjärt- och lungräddning. Det har man ju användning av oavsett var man jobbar, säger Anna.
"Göra skillnad varje dag"
På de flesta stationerna får eleverna träffa undersköterskor, men på en av stationerna möter de synpedagogen Carina Mattsson och synrehabiliteraren Josefine Nilsson. De jobbar på syncentralen på Västerviks sjukhus, och till dem kommer patienter som har fått en remiss från ögonläkare.
På deras station får eleverna bland annat testa gå med vit käpp, testa olika glasögon som visar hur olika mycket synen kan vara påverkad om man har en synskada, och lära sig punktskrift.
Varför tycker ni det är viktigt att vara med på den här dagen?
– Vi tycker ju om att informera ut, för än så länge är det inte någon av eleverna som har känt till vilka vi är från syncentralen. Det är även så bland vuxna. Vi pratar även med personal på sjukhuset och på äldreboenden ibland för att informera om vårt yrke, säger Carina Mattson.
– Vi blir ju bara äldre och äldre, och då kommer de här åldersrelaterade ögondiagnoserna, säger Josefine Nilsson.
Vad är det bästa med ert jobb?
– Allt. Att hjälpa människor och känna att man gör skillnad varje dag, säger Carina Mattsson, som får medhåll av Josefine Nilsson.
– Många av de som kommer till oss är ju i kris, att de fått veta att det inte finns något de kan göra. Sen ibland visar vi dem hjälpmedel då som gör att de plötsligt kan läsa tidningen igen, eller betala sina räknar, eller tala in sms, kunna läsa böcker och så vidare. Det är fantastiskt att få hjälpa folk på det viset.