Dödshotades för sitt arbete– nu föreläser hon om HBTQI i idrotten

Hur kan idrotten bli en trygg och inkluderande plats för alla? Den frågan står i centrum när Sofia B Karlsson, uppvuxen i Västervik, håller en digital föreläsning på tisdagskvällen i samband med "South East Pride" i Kalmar län.

Bakom inbjudan står RF-SISU Småland, South East Pride och Länsstyrelsen Kalmar län. 

– Föreläsningen handlar om hur man som ledare och verksam inom idrotten i olika roller kan jobba för en inkluderande miljö, mer medvetet och strategiskt. Många gör det redan på olika sätt, men det kan ändå vara bra att prata mer om det, säger Sofia B Karlsson.

"Delar egna erfarenheter"

Deltagarna kommer bland annat att få kunskap om normer kopplade till kön, könsidentitet och sexualitet, samt konkreta verktyg för att kunna omsätta idrottens värdegrund i handling.

– Jag delar egna erfarenheter av att jobba med frågorna och vad jag har sett funkar och inte. Det kan handla om språkbruk, att ha en jargong som passar alla, att använda sig av regnbågsfärger för att visa att föreningen har en ambition att vara inkluderande. Jag tar också upp exempel på olika förbund och föreningar som gjort olika saker för att bli mer inkluderande, med fokus på just HBTQI-frågor den här gång, säger hon.

Rötter i Västervik

Sofia B Karlsson bor i dag i Stockholm, men växte upp i Västervik och bodde här tills efter gymnasiet. Här spelade hon fotboll i Jenny BK och började också så småningom i Westerviks Tennisklubb. Det var i de lokala klubbarna som hennes engagemang för inkludering inom idrotten tog sin början.

– Jag hade en jättefin uppväxt och min identitet formades mycket genom idrotten i Västervik. Men jag upplevde en del saker själv som satte i gång mitt tänk kring det här frågorna. Det var oftast inga stora grejer, men det fick mig att reflektera över språkbruk och hur man pratade om tjejer och killar.

De senaste 15 åren har hon arbetat med HBTQI-frågor och jämställdhet inom idrotten. Men det har inte alltid varit lätt.

– När jag började jobba med de här frågorna var det ganska ovanligt att prata om HBTQI och idrott i samma mening. Det fanns inte så mycket kunskap möttes av mycket motstånd. ”Varför ska vi prata om det här? Vad har det här med fotboll att göra?” kunde man ofta få höra.

Utsattes för dödshot

Ett projekt hon jobbade med i AIK var "Fotboll för alla” under 2013-2015, där syftet var att motverka sexism, homofobi, transfobi och rasism.

Initiativet togs emot positivt på många håll, men hon möttes också och av näthat och hot. Hon utsattes bland annat för dödshot på grund av det arbete hon försökte genomföra, vilket fick henne att lämna klubben.

– Jag möttes av väldigt mycket motstånd i AIK fotboll. Det här arbetet har varit tufft i vissa idrotter, särskilt kanske i elitklubbarna där många har en stark identitet kopplat till klubben och kanske till och med har emblemet tatuerat på sig. Då blir det väldigt känsligt vad klubben gör, och det blir väldigt kopplat till den egna personen.

Men trots motståndet har Sofia fortsatt sitt engagemang i HBTQI- och jämställdhetsfrågor inom idrotten. Drivkraften har hela tiden varit tydlig.

– Jag tänkte på de som inte hade någon röst just då , och de rösterna behövde bli hörda kände jag. Det handlade om barn och ungas framtid. Jag tänkte bort mig själv ganska mycket, jag var bara en del i något större som behövde göras.

Många steg framåt, några steg bakåt

Sofia B Karlsson upplever att mycket har förändrats till det positiva de senaste åren, både inom idrotten och samhället i stort. Samtidigt ser hon oroande tendenser.

– Man har kommit ganska långt när det kommer till homo- och bisexuellas rättigheter, men vad gäller transpersoner och intersexpersoner är det fortfarande mycket att göra. Just nu med bland annat Donald Trump så är det som en slags backlash. Där har det framkommit mycket transfobi de senaste åren, och motstånd från olika håll om transpersoner inom idrotten. Det här kommer jag också ta upp i föreläsningen.

"Stor möjlighet att påverka"

Nu ser hon fram emot föreläsningen och hoppas att det ska bli ett positivt samtal. 

– Jag hoppas vi ska landa i att det här är vårt gemensamma ansvar. Det ska inte vara den personen som är utsatt för homofobi eller transfobi som ska behöva driva frågorna. Om man är styrelseledamot, tränare eller ledare så har man stor möjlighet att påverka sin grupp.

Och förändring behöver inte alltid vara stor, menar hon.

– Det kan vara mikrohandlingar, som att säga “hen” eller att säga ifrån när man hör en jargong som bara sker av gammal vana. Man kanske tänker att ”det här är hur man pratar i ett omklädningsrum”, men egentligen kanske det inte alls är så man vill att det ska se ut.