Måndagen den 4 augusti var Rickard Wärns första semesterdag. Sofie och hennes äldsta dotter, som var hemma för tillfället, skulle bara ut på ett ärende när han hörde henne skrika att det brann i huset och att alla måste skynda sig ut.
– Jag tittade ut genom köksfönstret eller om jag gick ner, jag minns inte riktigt. Då såg jag tjock svart rök och förstod snabbt allvaret, återberättar Rickard när vi träffas på platsen.
Erfarenhet av blåljusjobb
Det blev ett tumult. Rickard har själv arbetat som polis och inom 112, så han är van att ta emot sådana här samtal. På något sätt lyckades han gå in i den rollen och försökte ta det så lugnt och metodiskt som möjligt.
– Vi fick inte med oss något direkt ut, inga personliga saker, utan lämnade i kläderna vi stod i. Ett av barnen hade bara tröja och blöja, ett annat hade nyss vaknat och något av barnen hade inga skor på sig, berättar Rickard som stod i lägenheten med fyra barn, två, tre, sex och sju år gamla, när det började brinna.
Flyttade hit för ett år sedan
Familjen Wärn hade bott i lägenheten utmed Storgatan, i det som kallas Zaags-huset, i lite mer än ett år. Rickard har anknytning till Målilla genom sin mamma och morföräldrar, medan Sofie kommer från Skåne.
– Lägenheten var på 220 kvadratmeter, det var lite av den anledningen vi flyttade hit att vi hittade ett boende som passade oss som familj. Vi trivdes här, vi hade verkligen precis kommit till ro. Nu blev det så här istället…
Lånade huset var skadat
Familjen har flyttat runt en del för att lösa boendesituationen så bra som möjligt sedan de blivit hemlösa.
– Först bodde vi hos Christian (Ryning) i annexet vid Palace Hotell några dagar, var efter han flyttade om gäster så vi kunde bo i villan han också hyr ut. Sedan fick vi tillgång till ett hus, men det visade sig vara vattenskadat och drabbats av svartmögel i golvet. Det var oerhört tråkigt, det blev inte optimalt för barnen.
Nu har familjen bott i Annika Stagårds hus, sedan hon också hjälpt till på bästa sätt.
Glädjebesked från oväntat håll
Nu har ett riktigt glädjebesked nått Rickard och Sofie. Inge Hyckenberg erbjöd paret att titta ut sig ett hus hos mäklaren som skulle passa dem. Han har köpt ett hus på Klippstigen för 900 000 kronor och låter dem hyra det mot att de betalar fasta kostnader, försäkring och ränta.
– Det var helt overkligt för oss. Man är ju sådan att man vill försöka klara sig själv, men det här ger verkligen hopp om mänskligheten, säger Rickard märkbart tagen.
– Inge var helt okänd för oss, så det här kom helt oförberett. Vi trodde han skojade först, vi kunde inte tro att det var sant. Så fort vi fått nyckeln flyttar vi in.
"Kan jag hjälpa till så gör jag det"
När tidningen når Inge Hyckenberg säger han sig vara glad över att kunna hjälpa till.
– Det är tio personer som knappt har tak över huvudet och blir nonchalerade av banken när de vill ta lån och köpa ett hus och jag har möjlighet att hjälpa till, då gör jag det, förklarar han sitt handlande.
Rickard Wärn kan bekräfta att han nekats ett huslån av en av storbankerna där han är kund.
– På grund av att vi har så många barn, då höll inte deras kalkyler fick jag till svar, säger Rickard, som heller inte fått något besked från försäkringsbolaget än hur allt kommer lösa sig.
Hur skulle du säga att ni mår idag?
– Över lag mår vi bra så sätt, men det har varit en väldigt stor omställning för oss som familj. Vi har ju haft vår trygga punkt här i vår lägenhet, så man har gått igenom alla känslorsteg. Till en början var man chockad över det som hänt, man blev arg över att få sitt hem förstört och behöva hamna i den här situationen, till att man hörde att en kvinna dött. Vi visste inte vem hon var, hade bara pratat lite när hon flyttade in, och nu ser man bara ett liv som gått förlorat.
”Evigt tacksamma”
Men, framför allt säger han sig vara oerhört tacksam för all stöttning familjen fått. Den är ovärderlig och han har nästan lite svårt att hitta orden.
– Vi är dem evigt tacksamma. Allt ifrån att människor kommit fram till oss när vi handlat på ICA och sagt att de tänker på oss till att de hört av sig och velat ge oss saker. Hade vi kunnat ställa upp dem alla här nu, så hade vi velat krama om dem.