Cheferna förstår problemet – så svarar de oroliga mamman

Vi kan kalla henne Maria, vars tremånaders bebis behöver sondmatas. Hon lever i en ständig oro för att sonden ska lossna, vilket redan hänt tre gånger, senast natten till onsdagen.

Då måste de skyndsamt åka till sjukhuset i Västervik, sedan Vimmerby hälsocentral sägs neka att utföra den vården.

– Jag förstår inte alls hur de tänker när de nekar vård. Oron har blivit mer påtaglig nu när det är vinter, vädret kan ändra sig snabbt med halka och snö och vi tvingas köra långt. Samtidigt har mitt barn blivit äldre och drar i sonden, så det är ännu större risk att den lossnar nu.

Jobbar inte med målgruppen 

Camilla Ljungdahl, verksamhetschef på Vimmerby hälsocentral, understryker att det är ett patientärende, men svarar generellt vad som gäller. 

– När det gäller små barn under sex månader handhar vi inte dem inom primärvården. Framför allt inte när det är sådana saker som ofta kräver specialistvård eller en vana att utföra arbetsuppgiften.

Maria uppger att de som föräldrar kunde blivit delegerade att sätta sond, men att hon inte tycker det är humant att göra.

Om föräldrarna kan delegeras att utföra det, kan då inte sjuksköterskor också bli det?

– Som sagt, vi jobbar inte med den målgruppen. Framför allt inte utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv. Ja, vi är utbildade sjuksköterskor många av oss, men man ska också vara trygg med att utföra sina arbetsuppgifter.

En gränsdragning

Enligt Camilla Ljungdahl finns det en gränsdragning vad som är specialistvård och premiärvård.

– I det här fallet bedömer vi att vi inte ska göra den här uppgiften, det blir inte tillräckligt tryggt och säkert för barnet.

Mamman ser en större risk i att sätta sig ensam med en bebis i bilen för att köra till Västervik. Hur vill du bemöta det?

– Jag kan ha förståelse för att man tycker så, men jag måste gå på vad som är säkrast för barnet utifrån den kompetens vi har. Jag har också stämt av detta med vår chefsläkare, hon säger att det inte är en arbetsuppgift som vi inom primärvården ska ha. Då blir det tyvärr så här, lika väl som exempelvis cancerpatienter måste åka till Kalmar eller Linköping för att få sina behandlingar, så är det här en behandling som kräver specialistvård.

Har förståelse för föräldrarna

Charlotte Olsén säger sig förstå föräldrarna, att det är en besvärlig situation för dem.

– Men, tillägger hon, jag vet inte om jag någon gång varit med om att någon på hälsocentralen, och då pratar jag över lag i norra Kalmar län, hjälpt oss med sondsättning på så små barn. Jag kan förstå att personalen kan känna att de inte har kompetensen och vanan för det. De kanske rent av åberopar patientsäkerheten.

Enligt mamman ska hälsocentralen tillfrågats om att hjälpa till när sonden lossnar, hur ser du på det?

– Det är inte ofta vi ber hälsocentralerna om hjälp med det, så jag vet faktiskt inte. Jag kan inte bekräfta det.

Vad har du för råd att lämna till mamman?

– Barnhälsovården har inte det uppdraget, utan de jobbar med hälsovård. När det kommer till hemsjukvård behöver vi sammankalla till en vårdplanering i så fall, men jag kan inte garantera att de tar uppdraget. Mitt råd är att ta kontakt med behandlande doktor eller den enheten hon brukar ha kontakt med när sonden sätts, så kan den enheten kanske kalla till vårdplanering med Vimmerby kommun.

Charlotte Olsén kan bekräfta att det finns regioner, bland annat Östergötland, som har hemsjukvård knuten till barnsjukhus.

– LAH kallas det, lasarettsansluten hemsjukvård. Alla regioner har olika lösningar, vi har inte det för barn i Kalmar län.

Är det något du önskar skulle finnas?

– Det kan politiken börja fundera på, om det finns ett behov för det. Eller att kommunen tar den bollen, det är ett annat alternativ. Vi har startat ett projekt, om vi kan börja samarbeta mer mot kommunerna. Så det är på gång, vi står i startgroparna, men det hjälper ju inte den här familjen.

Sara Lundahl Jonsson, enhetschef för sjuksköterskorna inom hemsjukvården i Vimmerby kommun, svarar så här på mail: