– Banan lades ner trots stora protester och sista sommaren som tågen gick var det många som reste för att få uppleva en sista resa på SJ:s sista smalspår, säger Peter Heller från Tjustbygdens Järnvägsförening.
Han är en av medlemmarna som ser till att vi har en levande trafik på smalspårig järnväg i dessa trakter.
Allt verkade hopplöst
”Att rädda och bevara järnvägen har inte varit en spikrak väg”, skriver föreningen i ett pressmeddelande med anledning av att 19 augusti 1984 var sista dagen som SJ trafikerade den smalspåriga järnvägen Västervik–Hultsfred–Växjö.
Peter Heller fortsätter berätta historien från då till nu när banan är byggnadsminne och en populär turistattraktion i nordöstra Småland.
”Genom åren har det funnits en hel del svårigheter. 1987 kom trafiken i gång i det privata bolaget VHVJ:s regi, men redan fem år senare var den sagan slut. Bolaget gick i konkurs, Vägverket byggde nya E22 över järnvägen vid Mossvik utanför Västervik och Banverket tog bort anslutningsväxeln vid Jenny station. Allt verkade hopplöst.
Men i Tjustbygdens Järnvägsförening och det nystartade bolaget Förvaltnings-AB Smålandsbanan fanns en tro på järnvägen och en envishet som gav resultat. 1995 kom det i gång trafik i blygsam skala och mot alla odds kom E22-bron vid Mossvik att byggas år 2001. Året därpå återanslöts smalspåret till Tjustbanan vid Jenny och tågen kunde åter nå Västervik."
– Vi återinvigde trafiken till Västervik på Valborgsmässoafton 2003, berättar Peter Heller. Det var en viktig milstolpe för föreningen och helt nödvändigt för en långsiktig trafik på vår järnväg. I Västervik finns vår verkstad som vi måste nå med fordonen för att kunna ta hand om dem på ett vettigt sätt.
I stort sett året runt
Under de drygt 20 åren som Tjustbygdens Järnvägsförening har drivit järnvägen mellan Västervik och Hultsfred har verksamheten utvecklats på olika sätt. Förutom turisttrafiken sommartid har verksamheten med beställningståg utökats kraftigt och tågen rullar i stort sett året runt.
– Vi har sakta men säkert höjt kvaliteten, berättar Peter Heller. Numera har vi möjlighet att ha våra fina rälsbussar från 1950-talet uppställda inomhus, och det gör att de är mycket fräschare än tidigare, när de var utsatta för väder och vind.
Samma vagnar som SJ använde
”Även våra stationsmiljöer har fått en uppsnyggning och är mycket mer välhållna än när SJ lade ner järnvägen. Trädgården vid stationen i Verkebäck har till exempel återställts till 1950-talsutseende”, skriver föreningen vidare.
Även söder om Hultsfred finns järnvägen kvar. Mellan Åseda och Växjö är banan riven sedan mer än 20 år, men mellan Hultsfred och Åseda kan man cykla dressin på stora delar av sträckan. Dressincyklingen är också en populär turistattraktion och vid den ombyggda stationen i Hultsfred finns dressinerna och rälsbussarna sida vid sida.
– Vi är glada att vi kan trafikera sträckan mellan Västervik och Hultsfred med de klassiska gul-orange rälsbussarna, samma vagnar som SJ använde på banan, säger Peter Heller. Och visst är vi stolta över att kunna visa upp en levande järnväg 40 år senare.