Annons:

Sök

Annons:

KRÖNIKA: Det finns inga gränser för hur mycket fultolkningar som kan göras

Det senaste året har jag inte orkat skriva något. Det är som att en gnista slocknat. Jag har funderat lite på vad varför, och jag har kommit fram till att en trolig orsak är att jag varit lite trött på att utsätta mig för andras påhopp på olika sätt. Ibland orkar man, ibland inte. Att skriva och få texter publicerade innebär att blotta sig själv och sina tankar, dessutom att utsätta sig för andras tyckanden. 

Annons:

Själv brukar jag alltid vara ganska noga med hur jag lägger orden, just för att minska risken för att missförstås eller feltolkas. Det är viktigt för mig att vara tydlig med vad jag menar, vad som är egna åsikter, vad som är spekulationer eller fakta osv. Vad jag dock märkt är att det inte hjälper ett dugg! När folk av någon anledning vill ha en agenda emot dig finns inga gränser för hur mycket fultolkningar som kan göras!

Du blir påklistrad åsikter du inte har, det påstås att du skrivit både det ena och det andra som inte finns att finna i texten ens ”mellan raderna” och inte heller i någon tidigare text du skrivit. Inte sällan får du utstå rena personangrepp. 

 

 

Jag är öppen med att jag är med i ett politiskt parti, ett liberalkonservativt parti. Det faktumet i sig innebär per automatik att många, särskilt vänstermänniskor, tolkar in saker som jag aldrig uttryckt och allra vanligast är att de klistrar på något helt annat partis åsikter, vilket blir helt galet. Jag märker till exempel att mina texter fick långt fler ”gilla-markeringar” när jag inte tillhörde något parti. (Observera att jag inte skriver här i egenskap av partiföreträdare, det här är mina personliga åsikter och tankar). 

*

 

 

Överhuvudtaget tycker jag inte om fultolkningar eller att det fantiseras ihop saker om mig. Om jag själv istället ska välja att ”snälltolka” dem som ”fultolkar” så brukar jag intala mig att det sannolikt beror på bristande läsförståelse eller svag intellektuell förmåga, istället för ondsinta avsikter och då blir jag möjligen lite mindre upprörd. 

 

 

Eftersom jag är vän av ärlighet så sätter jag stort värde på den egenskapen hos andra. (Det är nog det näst viktigaste hos en partner skulle jag säga, på delad plats med humor - det viktigaste är vänlighet). 

Under mina år i ett annat politiskt parti var det några som jobbade mycket aktivt med medvetna lögner i syfte att skada andra och uppnå egna fördelar. Politiken är ju sådan att nomineringar till till arvoderade positioner först sker via interna processer, där medlemmarna ska rösta fram de personer som ska få förtroendet till att företräda dem i de politiska beslutande församlingarna i kommun, region och riksdag.

*

Det brukar alltid vara några som är beredda att gå över lik för att uppnå framgång. En strategi kan vara att förgöra konkurrenter i det egna partiet via smutskastning och förtal, samt komma överens med andra och göra upp om posterna, på ett korrupt sätt. Det här har jag skrivit om tidigare och jag kommer säkert återkomma i frågan, eftersom det är så oerhört skadligt för demokratin.

Konsekvensen blir nämligen att vi får en och annan förfärlig och egoistisk person som makthavare, som inte är politiker för att de vill något bra för kommunen eller landet, utan endast för den egna personliga vinningen. Makt, prestige, uppmärksamhet, pengar. Politiken blir ju också därefter. Den som inte drar sig för att ljuga i det ena sammanhanget har sannolikt inte svårt att ljuga i andra sammanhang heller. Sådana människor vill åtminstone inte jag bli företrädd av. 

*

 

 

Lögner och förtal är oerhört skadligt, särskilt för den som drabbas. Politikernarcissisterna bryr sig inte om konsekvenserna för sina offer, egen vinning är mycket viktigare. Att förtal är ett brott spelar mindre roll, det är ju så extremt ovanligt att bli dömd. Det är inte heller troligt att man blir avslöjad om man ljuger om sådant som är svårt att kolla upp, den drabbade kan dessutom vara helt omedveten om vad som sägs bakom ryggen. 

 

 

Det är inte bara i politiken såklart, utan det här sker överallt, allra helst där det finns konkurrens eller egenintressen, det har varit så i alla tider och är ett mänskligt beteende som inte är speciellt bra eller trevligt. Jag antar att det finns goda skäl till att åttonde budordet är just ”Du skall inte vittna falskt mot din nästa”. 

 

 

Kanske kommer jag orka skriva och vädra åsikter i offentligheten igen. Jag smygstartar med denna text. Läs dock inte texten som att jag inte vill ha mothugg eller kritik - bring it on! Jag uppskattar respons, allra helst saklig kritik eller diskussion med dig som tycker annorlunda eller har andra vinklingar. Det är bara utvecklande! Däremot ser jag gärna att du som läser låter bli att ”fultolka” för då finns risken att jag skickar dig en brevkurs i läsförståelse. På återseende! 
Fotnot: Magdalena Lidestam bor i Överum, är fyrabarnsmor och folkhälsovetare. Hon jobbar idag på Arbetsförmedlingen i Västervik som arbetsförmedlare, främst inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon har tidigare varit politiskt aktiv för Moderaterna i Västervik och är numera distriktsordförande för Medborgerlig Samling i Kalmar län. Magadalena Lidestam har ett stort intresse för samhällsfrågor. Åsikterna som framförs är skribentens egna. 

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

LEDIGA JOBB

LEDIGA BOSTÄDER

VECKANS FRÅGA


Rösta Se resultat
Läs in fler nyheter

Annons:

Annons: