Krönikören Linnéa Nestor.
Jag älskar sommaren.
Älskar att kunna gå barfota, älskar att ha samma kläder inne som ute, älskar cornflakes till lunch, älskar hur fort tvätten torkar på altanen, älskar ljuset och fåglarnas kvitter.
Älskar inte stress. Det är verkligen i botten på min lista. Stress över trädgården, stress över tvätthögen, stress över att det är fint väder och vi borde åka och bada, stress över karriär, stress över vad-ska-vi-äta-till-lunch?, stress över alla saker som förökar sig (kläder, leksaker, papper osv), stress över “vi borde *insert valfritt göromål* nu när vi har lite ledigt”. Stressen förlamar och kan i vissa stunder förgöra allt det fina i sommaren. Och allt det fina i vardagen också förresten, under valfri årstid.
*
Och det är här mitt tips kommer in. Tro nu inte att det är någon stor grej, något avancerat, för det är det verkligen inte. Det är bara en liten förgyllande idé.
Jag har förr skrivit om min otroliga vän som ibland säger ”Tänk att du är en räv” när allt är för mycket. Det är så fint. Och så bra. Att när man snurrar in sig i alla hjärnans trådar om vad livet borde vara, om framtid och dåtid, tänka att man är en räv. Vad skulle räven göra? Räven skulle känna hur det doftar. Hur mossan känns under tassarna, lyssna på träden som susar. Räven skulle känna efter, “är jag hungrig? Är jag törstig?”.
Ja, nu känner inte jag någon räv så jag vet inte helt säkert, men typ så.
Men, det är inte det som är mitt sommartips. Det är bara level 1. Det är dags att ta det till level 2. Att göra det PÅ RIKTIGT.
Här tänker jag att det säkert går bra att välja valfritt djur. Det går säkert att välja räv, till exempel. Men för egen del tror jag ändå starkast på gorilla. Eller en annan slags apa, som schimpans eller orangutang. Så leker man att man är en apa. En apa i en flock. En flock med apor.
Vi har gjort det så många gånger här hemma nu att barnen själva kan be om det. Det är inte konstigare än att vi efter tandborstning och kvällstoalett lägger oss i sängen hela familjen, och leker att vi är gorillor. Och på en sekund är jag här och nu. Inte i tvätthögen eller i trädgårdsbestyren eller i karriärsstress, utan här. Nu.
Jag är en apa som fullkomligt struntar i att leksakslådorna svämmar över eller att räntorna stiger, och som bara bryr mig om min flock. Att jag har flocken här hos mig. Jag samlar ihop dem med mina gorillaarmar, borrar in mitt gorillaansikte i deras hår, doftar och känner. Mina gorillaläppar smackar på deras mjuka kinder. De lever, jag också. Allt är som det ska.
*
Nu behöver kanske inte alla det här knepet för att få till den där känslan av mindfulness, men för mig blir det en konkret väg dit. Ge det en chans, vetja. Testa. Men känns det alldeles för löjligt att leka apa kan man bara vara sig själv. För vi människor är ju egentligen inget annat än ganska smarta apor.
Glad sommar på er, ap-kompisar.