Eller mormor eller farmor heller för den delen. Då hade jag nog skrattat sönder mig och tänkt att dom blivit galna! I deras värld och på ”den tiden” såg man bara sjömän och kriminella mc-gangsters ha tatueringar.
I-love-mum och ankare, tre prickar på överdelen av handen eller otäcka monster som såg hungriga ut. Såg man en tatuerad människa när jag växte upp så blev man lite ställd och fundersam.
”Usch vilken typ, säkert suttit i fängelse"
*
Idag - inte lika mycket.
Ser man en kropp utan dessa målningar så blir man jätteförvånad och undrar "varför?”
Man ser någon äldre dam som har en vacker fjäril på ena armen eller en skolfröken med en kropp som är fylld av bläck i olika former och färger.
Två unga tjejkompisar som har varsin "vänskapstatuering”.
En präst med en tribal runt sin biceps, eller en psykolog med en sköldpadda på foten. Ja ni fattar vart jag vill komma?
Det finns inte en ”viss typ” av människa som väljer att smycka sin kropp med denna konstform idag.
Det som var, finns inte kvar.
Det spännande, lite farliga och okända.
*
Är det inte så att vi nu ringer studion dagen efter vi fyllt arton och vi får bestämma själva. Vi lägger enorma pengar på hela armar och ben och uttrycker olika känslor med dessa bilder och teckningar.
Varför? Gör vi dom för att vara coola? Vill vi visa att vi klarar av smärtan? Vill vi visa att vi har gott om pengar?
Vill vi visa att vi är svinfarliga och ”kom inte hit och mucka med mig, för då åker du på en propp”?
Vill vi bara följa ett mode?
Och gillar alla tatueringar?
*
Mina är en härlig grej bara, en skön känsla. Jag tycker mina är vackra och genomtänkta.
Min räv bakom örat som dom flesta fattar poängen med direkt även att dom inte känner mig är roligast.
Mina har alla en betydelse, en slags hyllning till någon eller något.
Det finns massor av plats för fler men det ska kännas rätt och vara rätt tid.
Inte bara klottra för sakens skull.
*
Jag tror att om femtio år kan vi gå runt på våra ålderdomshem och fnissa åt alla sladdriga svalor och uttänjda döskallar och rynkiga kompasser och se ganska många som gillade känslan ifrån den där lilla fina nålen som doppades i färg och som fick dom att dra andan och grina illa just för stunden men som gav dom ett härligt rus av eufori i samma sekund som dom var klara och av någon märklig anledning gjorde så att de bara vill boka en ny tid så fort den senaste skönheten läkt.
Ewalena Ek