DEBATT: Våra mellanmänskliga tillkortakommanden

Min fru brukar säga till mig att mjölkpaketet som står där på bordet mittemellan oss har sex sidor. Du ser typ två och jag två. Och vi ser inte varandras. Sedan finns det också några sidor som ingen av oss ser! Denna metafor borde kunna ge oss en större och naturligare öppenhet för att det finns de som tänker nytt och annorlunda.

Jag har under stor del av mitt liv haft svårt att hålla käften när orättvisor, oförrätter och ofredanden kommit i min väg. Detta har gjort att människor gått i affekt, att vänner blivit till ovänner, att kollegor blivit till ickekollegor och att människor i min omgivning idiotförklarat mig för att jag haft en annan åsikt än dem!

*

Men skall vi inte kunna vara vänner, respektera varandra och erkänna varandra trots meningsskiljaktigheter? Skall vi inte få tycka och anse annorlunda? Skall vi inte få stå för den sanning som man man själv anser sig ha utan att bli utsatt för mentala, mer eller mindre radikala eller kanske rent av konkreta repressalier? 

Jag tror mänskligheten behöver skaffa sig ett mer empatiskt sätt att hantera sin omgivning. Det räcker ju egentligen med att bara lyssna in, acceptera och försöka förstå. Inte aktivt motagera, inte försöka motbevisa eller idiotförklara! Men varför vissa människor väljer att gör det ena eller andra får vara upp till var och en att fundera över. Anledningarna kan vara många och mycket olikt facetterade!

*

Men som sagt. Vi människor har våra mellanmänskliga tillkortakommanden. Därför ser världen idag ut som den gör! Men i allt detta har vi alla ett individuellt ansvar. Ett ansvar för att försöka göra saker och ting bättre! Du har ett ansvar, jag har ett ansvar! Att försöka förstå, lyssna, föra goda samtal och försöka undvika att gå i relationsförstörande affekt! Det vill säga...... bli mer empatiska!

Lennart Brewitz