Här är skogen inte en symbol. Den är arbete, företagande, råvara och ett livsverk som förvaltats i generationer. Ändå beskrivs skogen i den nationella debatten ofta som något som måste begränsas, kontrolleras eller skyddas från dem som äger den. Samtidigt visar fakta att Sveriges skogar och marker binder mer koldioxid än vad landet släpper ut totalt. Det är inte tur det är resultatet av aktivt och långsiktigt brukande.
Det är därför en grundläggande sanning måste sägas högt: den enskilda skogsägaren känner sin skog bäst. Varje fastighet är unik. När tusentals skogsägare gör det de bedömer är bäst för sin egen mark då blir helheten stark. Så har Sverige byggt sitt skogsbruk, sin landsbygd och sin klimatnytta.
Men denna verklighet får allt mindre plats när politiken reduceras till slagord.
*
I energidebatten hör vi gång på gång hur kärnkraften framställs som den stora, enkla lösningen på allt. Som om några beslut i riksdagen i dag automatiskt ger fossilfri el i morgon. Sanningen är att kärnkraft tar lång tid, kräver enorma investeringar och inte löser dagens utmaningar för vare sig elpriser, transporter eller landsbygdens företag här och nu. Att tala om framtida kärnkraft är inte fel men att låtsas som att den ersätter behovet av åtgärder i dag är oansvarigt.
Samtidigt tävlar Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna i att leverera snabba, folkliga poänger. Ena dagen handlar det om falukorv, nästa dag står man vid en bränslepump och ropar att ”detta är inte rimligt”. Visst många känner igen sig. Bränslepriserna påverkar vardagen i norra Kalmar län mer än i innerstan. Men att vinna applåder är inte samma sak som att ta ansvar.
Populism löser inga systemproblem. Den minskar inte utsläppen. Den stärker inte landsbygdens konkurrenskraft. Den bygger inga elnät, utvecklar inga biodrivmedel och skapar inga långsiktiga spelregler för skogsbruket.
I stället lämnas landsbygden i ett politiskt vakuum: mellan symbolpolitik från ena hållet och förenklade slagord från det andra.
Här behövs något annat.
*
Äganderätten är en sådan grund. När den urholkas genom misstänkliggörande, ökade restriktioner eller offentlig exponering av privata beslut minskar viljan att investera och ta långsiktigt ansvar. Att avverkningsanmälningar i dag är offentliga handlingar bidrar till mer konflikt snarare än till bättre miljöarbete. Självklart ska skogsbruket följas upp och kontrolleras. Men tillsyn är en myndighetsuppgift, inte ett verktyg för uthängning av markägare och för att vissa personer ska kunna påstå sig se en blomma eller fågel som markägaren inte har sett.
Klimatomställningen måste också fungera i vardagen. I norra Kalmar län är bilen ofta nödvändig. Företagande, pendling och samhällsservice kräver fungerande transporter. Lösningar som slår hårt mot landsbygden men ger begränsad klimatnytta skapar inte omställning, de skapar misstro.
*
Vi som kandiderar för Centerpartiet i riksdagen står för en annan linje. Mindre teater, mer verklighet. Mindre slagord, mer långsiktighet. En klimat- och energipolitik som håller ihop Sverige, som respekterar äganderätten och som ser skogen och landsbygden som en styrka, inte som ett problem som ska hanteras från Stockholm.
Landsbygden behöver inte fler citat. Den behöver politik som fungerar i längden och kan ge företagen och privatpersoner ett förhållningssätt som är längre än 4 år. Om Sverige menar allvar med både klimatet och sammanhållningen i landet, då är det dags att börja där människor faktiskt lever, arbetar och tar ansvaret varje dag.
Christoffer Cederstrand, riksdagskandidat Centerpartiet Vimmerby
Martin Joelsson, riksdagskandidat Centerpartiet Västervik