Tillstyrkan från kommunen är inte en symbolisk handling. Det är en förutsättning för att ett projekt ens ska kunna prövas vidare – ett avgörande ställningstagande med långtgående konsekvenser för kommunens invånare.
Kommunens folkvalda har ett tydligt uppdrag och ansvar: att värna sina invånare ur ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt perspektiv.
Tengblad menar att det är orimligt att fritidspolitiker ska behöva sätta sig in i dessa komplexa frågor. Jag håller med – men samtidigt förväntas vanliga kommuninvånare utan rättshjälp göra det. De tvingas kämpa på sin fritid mot en miljardindustri som har enorma resurser och personal som förespråkar vindkraft på betald arbetstid.
*
Jag är väl insatt i verkligheten och har kontakt med människor över hela Sverige som vittnar om hur deras liv sätts på paus: ovisshet om framtiden, sömnlösa nätter, hot och grannkonflikter. Många har tvingats lägga ner hundratusentals kronor i processen. Allt detta för att försvara sina grundläggande rättigheter när vindkraftsbolagens konsulter och PR-maskineri kommer till bygden.
Det handlar inte om ett missförstånd om rollerna i tillståndsprocessen. Det handlar om en orättssäker tillståndsprocess och om kommunens ansvar, rättighet och skyldighet i en process där det svenska folket i praktiken blir rättslösa – en verklighet där invånare, fastighetsägare och näringsidkare förlorar stora delar av sina livsvärden. Där egendomsskyddet förbises. Där rättshjälp saknas. Där tillgång till prövning om skadestånd inom skälig tid uteblir.
Kan Ylva Tengblad förklara varför Svensk Vindenergi inte lyfter dessa grundläggande rättssäkerhetsfrågor?
Det senaste att erbjuda incitament till kommuner eller ersättning till närboende är inget annat än en rökridå för att splittra kommunerna och kringgå grundlagen. Så länge staten inte kan garantera grundlagsskyddad rättssäkerhet för sakägare på landsbygden, kan ingen kommun med ansvar tillstyrka en vindkraftsetablering.
*
Miljökonsekvensbeskrivningen – hjärtat i processen – tas mycket riktigt fram av konsulter som betalas av vindkraftsbolagen. Kommunerna har inte tilldelats resurser för att granska dessa underlag. I praktiken baseras myndigheternas beslut därmed på projektörens partsinlagda dokument. Det har varit till industrins fördel att politikernas kunskapsnivå i denna komplexa fråga varit begränsad.
Med dagens rådande kunskapsläge, tillståndsprocessen i praktiken, den brist på oberoende granskning som råder och de betydande osäkerheter som forskningen visar på, har kommunerna inga rättssäkra underlag för att säga ja till en vindkraftsetablering.
Det är inte samtalsklimatet som är problemet. Det är bristen på rättssäkerhet.
Det kommunala vetot är en rättighet och förutsättning för en hållbar utveckling. Det är ett nödvändigt demokratiskt skydd för lokalsamhällets inflytande, rättssäkerhet och möjlighet att värna sin framtid. De folkvalda har i dag både rätt, skyldighet och ansvar – och inget annat alternativ – än att säga nej.
Madeleine Staaf Kura
Rådgivare inom vindkraftsfrågor och mänskliga rättigheter
vindkraftsupplysningen.se