För vem vill bli sedd som negativ och besvärlig? Nej, bättre att hålla tyst och hålla med. Du har kanske sett eller hört talas om någon annan som råkat illa ut för att den råkat förarga fel person, och det gäller ju verkligen att vara rädd om sitt eget skinn. Så länge du inte ger uttryck för några avvikande åsikter utan bara håller med, är det riskfritt, du undviker att utsätta dig för kritik.
Troligen gör flertalet i din omgivning exakt likadant. De tiger i församlingen och uttrycker möjligen sitt missnöje till några få efter mötet. En tystnadskultur råder.
*
Flera gånger har jag fått till mig vittnesmål av personer som drabbats negativt efter att ha framfört kritik på sina arbetsplatser. Jag känner till företagare som drabbats hårt och blivit motarbetade för att de kommit ihop sig med inflytelserika personer.
Jag har även egen erfarenhet från min tid i ett politiskt parti. Många är de tidigare partikamrater som valt att blunda för oegentligheter bara för att bibehålla lojaliteter och skydda sina egna positioner, medan de som protesterat har straffats och frysts ut. Att bara följa strömmen, hålla med rätt personer – vad som än händer och sker – är en strategi som belönas och man ska verkligen passa sig för att ifrågasätta.
*
På senaste kommunfullmäktige ställde socialisternas Johannes Regell frågor runt den kommunala tjänsten som hållbarhetsstrateg, han ville ha svar om kostnaden relativt nyttan. Någon dag senare var fullmäktiges ordförande Sverker Thorén (L) ute i media och uttalade skarp kritik mot Regell, att han ”passerat en gräns” genom att ifrågasätta en enskild kommunal tjänst.
Nu var det minsann läge att styra upp vad man får prata om i fullmäktige, så Thorén skulle ta upp saken med gruppledarna från de olika partierna. Det går inte an att debattera vad som helst minsann.
Personligen tycker jag att det snarare är Sverker Thorén som passerar en gräns när han med härskarteknik försöker sätta upp restriktioner för vilka delar av de kommunala verksamheterna som man får diskutera.
Genom att gå ut i tidningen och läxa upp den som ifrågasätter skrämmer han helt säkert andra politiker till tystnad. Som fullmäktiges ordförande och demokratins främste företrädare i Västervik borde Thorén istället stå upp för yttrandefrihet och öppen diskussion. Notera att detta är en företrädare för liberalismen!
*
Regells frågor handlade knappast om ett enskilt personalärende, och det fanns absolut inga personangrepp. Politiker måste väl ändå få föra en diskussion om kommunala prioriteringar, det är väl det som är själva uppdraget? En förbannad plikt till och med. Men fullmäktiges ordförande Thorén, tycker inte det. ”Vi ska inte ställa verksamheter och funktioner mot varandra. Alla tjänster är lika viktiga”.
Vi får se om Thorén kommer att minnas sitt ställningstagande. Om inte, bör han påminnas om det varje gång det ska till besparingar, exempelvis när elevresurser i skolorna sägs upp, eller när antalet anställda inom äldreomsorgen ska minskas ner. Varför är det så starka reaktioner så fort det handlar om tjänster på kommunledningskontoret?
Om det är motiverat och vettigt att tjänsterna finns borde det ju inte vara så svårt att försvara detta, kan man tycka. Oavsett så är det vår rättighet som medborgare att få besked om hur respektive företrädare väljer att prioritera. Vi vill inte att locket läggs på, tvärtom. Tala klarspråk så vi vet hur ni tycker vi ska ha det. Saklig debatt behövs, inte munkavle!
*
Vad gäller tystnadskultur tycker jag att det i sammanhanget är värt att nämna en punkt från Svenskt Näringslivs enkät om näringslivsklimatet, den presenterades nyligen här i Dagens Västervik och det var ett stycke jag reagerade på:
”Tolv procent av företagarna har flera gånger känt tvekan inför att lämna in ett klagomål till kommunen av rädsla för att det ska påverka företaget negativt. 21 procent har känt det någon gång medan 36 procent aldrig känt det. 16 procent har aldrig haft behov att lämna in något klagomål.”
Att företagare känner sig så utsatta och beroende av att hålla sig på god fot med kommunala tjänstemän, att de tvekar att lämna klagomål, är faktiskt lite skrämmande.
*
Fundera på vad konsekvenserna blir om relevanta klagomål inte lämnas. Fundera på vad som händer om ingen törs protestera mot dåliga förslag och beslut. Fundera på vad som händer om alla håller tyst när det råder missförhållanden någonstans. Fundera på vad som händer när det inte anses tillåtet att ifrågasätta saker.
Innebär tystnadskultur något bra, på något sätt? Leder det till utveckling? Förbättring? Hur ska missförhållanden kunna rättas till om ingen bemödar sig med att peka på problemen?
Förväntar sig alla att det alltid är någon annan som ska göra det obekväma och otacksamma jobbet att kritisera och ifrågasätta?
Tystnadskultur och låt-gå-mentalitet hämmar utveckling, gör skada i organisationer och kan ha förödande effekter på ekonomin. Kostnaden för tystnad och ett hämmat debattklimat är mycket hög, det är en insikt som åtminstone demokratins främsta företrädare borde ha.